behöver rensa huvudet
Det värsta jag vet är utan tvekan att folk tror att ångest går över direkt likt en förkylning. Det gör mig så otroligt ledsen.
Jag har varit nere i flera veckor nu och haft jobbig ångest ett flertal gånger. Men livet är svårt och alla andra har sina egna problem att tänka på. När jag trotsar min ångest för att prata med vänner som mår dåligt så ger de inget tillbaka. Jag vet inte om det beror på att jag är starkare eller om jag bara är mer medveten om att man behöver hjälpas åt i alla lägen. När jag har varit borta från skolan i flera dagar på grund av stark ångest är inte det första jag vill höra när jag kommer tillbaka att "jag ser gladare ut nu". Jag vill få frågan "hur mår du egentligen?".
Jag har under en enda dag fått höra klagomål från inte mindre än fyra olika personer. Allt från feber till ont i höften. Detta trots att jag själv sitter med två mindre benhinneinflammationer, troligtvis en höftinflammation och dessutom extrem värk i rygg, händer och fotleder. Jag får ändå ansvaret att tycka synd om alla andra. Det är ingen som undrar hur jag mått under natten som gått. Ingen som ger mig utrymmet att berätta att jag faktiskt sovit med både handledsskydd och inlindade fötter. Att jag tagit sömntabletter för att kunna somna ifrån smärtan. Att jag inte kan sova på rygg men ändå ligger vaken så i flera timmar för att jag har för ont för någonting annat.
Helvete vad ångest jag får av sådant här
Ledsen idag
Idag hatar jag allt. Jag hatar att vissa människor har så stort bekräftelsebehov och begär bekräftelsen jag inte orkar ge gång på gång. Jag hatar att jag äter så många mediciner att de inte ens får plats i dosetten. Jag hatar att jag känner mig tvungen att räkna dem och kommer fram till att jag äter 98 tabletter i veckan. Jag hatar att det är över 100 stycken de veckorna som jag äter ångestdämpande alternativt sömntabletter. Jag hatar också att jag kontrollräknade med miniräknare för att det var ett så stort tal.
Vad som händer
Jag har svårt att berätta vad jag känner just nu. Därför tänkte jag lägga upp en text som jag skrev för några timmar sen. Tankarna snurrade alltför mycket så jag skrev ner allt som poppade upp i huvudet. Att klockan snart är 02.00 och jag sitter vaken är inget ovanligt nu för tiden. Jag kan inte sova på grund av värken. Kan inte ligga på något skönt sätt.
"Jag har insett att jag mår sämre än vad jag trodde just nu. Tårarna kommer titt som tätt. Allra oftast på grund av smärtan. Jag säger ofta att jag har ont, så när jag har såhär ont finns det inga ord för att beskriva. Det blir ett problem. Det är svårt att få folk att tro på mig. ”Ont har du ju alltid” tänker de. Men det är värre nu. Jag vill ligga i sängen hela tiden. Vill aldrig gå upp.
Jag vill stanna hos mamma nu. Får ångest när jag tänker på att jag ska upp till Jönköping imorgon igen. Jag måste handla, laga mat, torka av bordet och diska. Måste lägga i en tvätt. Komma ihåg att tända ljusen på kvällen. Sminka mig och ta bort sminket på kvällen. Duscha och torka hela kroppen. Vardagsproblemen är de värsta. Att jag inte kan bli frisör är tråkigt, men det har gått att acceptera. Det är svårare att acceptera att det är en utmaning att få hela kroppen torr efter en dusch, eller att plocka in disk i diskmaskinen är så jobbigt att jag måste lägga mig en stund efteråt.
Jag får dåligt samvete för mycket nu för tiden. Det är inte söndag än och jag gråter för att jag antagligen kommer missa skola nästa vecka. Jag vill verkligen gå i skolan. Tycker att kurserna vi läser nu faktiskt är ganska roliga. Men smärtan kommer i vägen.
Sängen var alltid varit min sista utväg. Där smärtan inte existerar. På dagarna lägger jag mig i min varma säng och låtsas att jag är frisk. På nätterna sover jag gott som vem som helst. Tills nu. När smärtan förföljer mig. När sömnen inte fungerar längre trots att tröttheten gör mig yr.
Det är många tankar som snurrar nu."
Jag vill be om ursäkt för att det blev en 'tycka synd om mig-text', men jag hade inga tankar på att visa den för någon när jag skrev den. Det var bara för att få mig själv att förstå vad jag tänker på. När tankarna blir för många får jag ångest, och måste reda ut dem en och en. Detta var ett försök till det.
Mitt i allt det här så ligger min pappas farbror för döden. Trots att jag inte känner honom så är det jobbigt. Första gången jag träffade Georg var på min farfars begravning. Andra gången var för några veckor sedan, när vi åkte dit för att få klarhet i några saker. Vi visste att han var mycket sjuk, och ville träffa honom en sista gång. Men jag fick se honom ytterligare en gång. I tisdags kväll åkte jag och min pappa till sjukhuset i Eksjö. Då trodde jag återigen att det var slutet. Men hans lidade fortsätter. Han är så lik farfar. De fick samma livsöde. Cancer i skelettet. Allting är så likt. Morfinpump, liggsår, kan knappt äta. Jag hoppas att hans lidande tar slut snart och att han somnar in lugnt precis som farfar gjorde.
Tack för mig.
Hoppas att allt är bra med er! Ni få personer som fortfarande tittar in här ibland. Jag kan inte förklara hur mycket jag uppskattar att ni bryr er om mig.
Mamma, Ida och Victoria. Ni är dem jag älskar mest.
just då
När ingen orkar lyssna.
på teneriffa
Hoppas allt är bra med er. Med mig är det hur bra som helst.
Jag är även med i pinngrupp - typ morgongympa, handgrupp, fotgrupp, mattgrupp - övningar på matta, och bassäng kondition. Håller tummarna att jag ska kunna fortsätta med alla grupper i de här tre veckorna. Dessutom är det ett individuellt pass varje dag med antingen sjukgymnast eller arbetsterapeut.
Idag har jag träffat pappa, Linda och Moa som kom hit igår kväll. Jag och Moa badade i havet en stund och sen gick vi och handlade. Vi tänkte hitta på något i helgen, får se om det blir någon båttur. Sen blir det middag ute på fredag eller lördag, ska bli gott (fast maten här är också god!).
Det blir inga bilder härifrån nu, jag har inte plockat upp kameran eftersom Jessica tar så mycket kort. Det kommer nog upp en del senare :-)
Är totally alone på landvetter. Konstigt n...
Är totally alone på landvetter. Konstigt nog ingen resfeber, men jag ska i och för sig inte checka in förrän om 40 min. Ber om ursäkt för det charmiga toakortet men det finns liksom ingen som kan ta kort på mig...
UPPDATERING
Jag har inte orkat blogga det senaste, har inte haft så mycket att skriva om och heller inte någon lust alls.
De senaste dagarna har jag varit med min bästa vän Ida på Öland. Jag insåg att jag behövde lite semester med henne och bara koppla av, så vi fick 4 dagar tillsammans. Vi har badat, solat, ätit glass, gått i Borgholm, spelat kort och bara myst. Mycket bra dagar. Jag tog tåget hem idag och åkte direkt till mina låtsaskusiner där det var 8-årskalas.
På måndag morgon flyger jag till mitt Teneriffa så jag åker härifrån redan imorgon natt. Pappa har tydligen räknat med att jag ska köra till Landvetter kl 3 på natten så jag måste hålla mig vaken lite extra ikväll också ;-)
Annars har jag väl inte så mycket att berätta. Förra helgen spenderades i Sävsjö, där det var semesterfest. Kvällen slutade med tre-personers-efterfest i min bastu och stora blåmärken över benen och höfterna. Fråga inte hur de kom till. Det var en sjuk men också rolig kväll.
Här får ni lite gamla bilder från Teneriffa som ni kan njuta av. Jag vet inte hur det blir med uppdatering där, det beror på ork och internetuppkoppling.
Mys på öland med ida! Nu: victorialoppet.
Mys på öland med ida! Nu: victorialoppet.
Love you
Ett inte jättemysigt inlägg
Med mig är allt inte på topp just nu. Jag har sån djävulsk mensvärk, sån så man inte vet vart man ska ta vägen. Känns som om jag har testat allt. Det slutade med att jag låg i sängen och åt choklad ;-)
För första gången någonsin har jag spytt av den smärtan. Inte jätteroligt. Skulle åkt och solat och badat med Sebbe idag, det var nog tur att det inte blev så. Dagen spenderades istället i sängen, i solsängen och sedan i sängen igen. Usch usch usch. Hoppas att det är bättre imorgon, har jobb att göra plus att jag är bjuden på sexårskalas!
Min pms är inte att leka med heller! När S sa att hans bränna gjorde mer ont än min mensvärk så taggade jag till. Ingen hånar mig och min smärta! Ibland vill man utrota killar nästan lika mycket som man vill utrota mens ;-)
Annars är det mesta bra. Jobbet går nästan bara bra, förutom att jag är så äckligt höjdrädd, och att handleden värker lite efter en stunds målande. Det är lite mycket tankar i huvudet, som inte går att få någon ordning på. Bland annat är det väldigt jobbigt att må så bra som jag gjort på senaste. Nej, det var inte ironiskt. Jag är verkligen inte van att må bra, så när jag väl gör det mår jag dåligt på grund av det. Krångligt. Dessutom känns det som en stor besvikelse varje gång jag inte är på topp, självklart vet jag att ingen annan tycker det, men det räcker gott och väl att jag själv gör det. Jag och alla andra blev så glada när jag plötsligt började må bra, så jag vågar knappt tänka ordet panikångest innan jag får skuldkänslor. Usch, många jobbiga tankar. Jag går in i mig själv väldigt mycket, och orkar inte prata alls.
Puss och kram
HOPE
Idag tyckte jag att det var dags för tatuering nummer två!
tankar om livet och sång
Nu ska jag sova, men först måste jag berätta lite kort om vad som hänt idag, och hur jag tänker om livet.
Idag sjöng jag upp, för första gången sen jag började ta sånglektioner. Jag har varit väldigt osäker på om jag egentligen kan sjunga, men idag tyckte jag själv att det lät bra. Det låter kanske som egoism (tyvärr, men jag bor ju i mellanmjölkssverige), men jag står för det.
Det var en uppsjungning inför sommaren och vi var 11 st. Jag fick sån prestationsångest att jag tänkte avstå, men jag gjorde det! När jag hade sjungit fick jag lite panikångestsymtom, men allt gick bra och jag gick ut genom dörren stolt och glad. Man får sånt självförtroende av att sjunga. Åke sa några fina ord efter att jag sjungit första låten. Han gav alla feedback, vad man ska bättra sig på och så vidare. När jag hade sjungit frågade han mig om han fick berätta en sak för de andra, som jag tidigare berättat för honom. Det gick självklart bra, jag har utvecklats så mycket att jag numera vill dela med mig av min historia.
Han sa då: "För några år sedan satt Sofie i rullstol, nu står hon här och sjunger så vackert. Det är rörande." Och rörande var exakt var det var, han är så gullig!
Jag har verkligen lärt mig att uppskatta de bra dagarna, efter att ha varit med om så många dåliga. Nu för tiden tänker jag ofta på kvällarna att 'fan vilken bra dag det här har varit. Jag fixade det.' Givetvis har det inte varit enkelt under de dåliga dagarna, men nu i efterhand är jag glad. Det gav mig ett perspektiv på lycka och uppskattning.
Tack för mig.
Att övervinna sin panikångest: sjunga infö...
Att övervinna sin panikångest: sjunga inför 10 personer. Jag är stolt över mig själv!
Jobbar med pappa och simon...eller ja, lek...
Jobbar med pappa och simon...eller ja, leker med gamla mopeder och motorcyklar :-)
Har precis förlorat allt hopp om att denna...
Har precis förlorat allt hopp om att denna hund ska ha högre iq än en sten.
Spelar kort med mamma...undra vem som vinn...
Spelar kort med mamma...undra vem som vinner ;)
Bilder från student
(HAHA)
Titta noga för det här ser ni aldrig igen....
Titta noga för det här ser ni aldrig igen. Mitt golv är tomt Jag tog ingen före-bild som min kära vän victoria, ni hade blivit skräckslagna. Jag tror faktiskt att jag såg en dammråtta med huggtänder...men som sagt, spara gärna den här bilden på näthinnan! Nu ska jag sova, imorgon tar min kära bror studenten.
Grattis Simon på födelsedagen!
Eftersom det inte finns någon nyare bild på oss så får vi helt enkelt se till att ta en på torsdag, under studenten. Grattis på nittonårsdagen!
Ligger i solsängen hos mamma. Fan vilken d...
Ligger i solsängen hos mamma. Fan vilken dag! Synd att jag fick spendera 1 timme på sjukhuset och en timme på en buss. Nu är jag iaf ready to be brun...eller ja, röd.
